Jag som tycker tiden står still. Men så kom dagen. Tvåsiffrigt blev
ensiffrigt. Alltså
9 dagar kvar till beräknat datum. Visst, jag som lovade mig själv att sluta räkna ner till det datumet... men det är så svårt. Det ploppar bebisar till höger och vänster och jag sitter hemma i soffan, ensam, och känner att jag blir mer frustrerad för varje dag som går. Varför liksom? Man borde njuta av det här, den sista tiden med sovmorgon, sista egentiden, sista tiden som icke-förälder. Men hur i hela helvete ska det gå till när allt man vill är att snusa på bebis??!
Jag vet. Det är ett evigt tjat det här. Men jag är inte på topp. Inte någonstans. Marcus kommer som tur är hem ikväll. Då kanske jag blir på bättre humör. Dessutom har jag en systerhelg att se fram emot också. Då ska vi gå (springa) på Kupolen och hoppas att det tar lite fart där inne! Nu ska jag suga i mig lite mera
hallonbladste och hoppas att alla vidskepliga gummor har rätt i att det faktiskt hjälper att trigga igång förlossningen.
Happy thoughts!
5 kommentarer:
Jaa, äntligen systerhelg! :D Jag ska nog se till att få lite fart på skruttisen<3
Bra det ;)
Du är inte ensam om att känna sig ensam och frustrerad i alla fall Linnea :) HUALIGEN va skönt det ska bli att få gå från gravid till icke-gravid.... Längtar dessutom till vi kan gå barnvagnspromenader och sen börja träna! Å vet du vad det bästa är? Det är INTE långt kvar, hur vi än beter oss så är vi SNART där!! <3
Wohooooooo!
Jag saknar dig, din pregnant very pretty lady.
Vi kommer ju garanterat höras sen när er lilla knobb är ute!
Puss på dig
Alexandra: Ja guuud så man längtar. Vill känna mig "normal" igen! Nä det är ju som du säger, hur vi än beter oss så är det mindre än 3 veckor kvar och det är ingenting egentligen :) hejar på oss!
Min bob: Saknar dig med ska du veta! Ska bli så kul när du/ni kan komma och hälsa på och vi till er! Pusss hoppas du mår bra
Skicka en kommentar